jag hatar att blogga. jag älskar att blogga. det är saker jag tänker på väldigt ofta. jag orkar inte blogga, men jag måste blogga. det har blivit en del av mitt liv. jag älskar egentligen att skriva om vad jag gör på dagarna, men när jag är ute i kumla är det svårt att ha dator nära sig. men jag försöker så mycket jag kan. fast ibland är jag inspirationslös och fantasilös, att blogga kan bli rätt svårt då. 

det här bloggen handlar om mitt liv, min stil och mina speciella stunder. ja om hela mig så att säga. eller ja, hela och hela mig, jag är rätt liten med stor personlighet så att säga. jag är en 14-åring som gör det här mest för tidsfördriv.
visst, jag skriver inte alltid glada och positiva saker och det tar min mamma upp väldigt ofta, men fine liksom, alla har dåliga dagar ibland, och jag skriver ju inte dumma saker på något sätt. jag kränker inte ner någon i min blogg, och jag skulle aldrig ens tänka tanken på att behöva skriva dåliga saker om någon annan för att få mig själv att må bra när jag vet att alla är precis lika mycket värda. 

jag säger inte att jag aldrig kränker ner någon, aldrig snackar skit, aldrig blickar folk fult, aldrig har rökt, aldrig har druckit, aldrig svarar med en ful ton, det är inte det jag menar. alla gör de här sakerna någon gång och jag har många gånger gjort de här sakerna, trots att det är fel. men come on, i lever på 2000 talet och det här är dagens ungdom. rykten, skitsnack och hat det är liksom ungdomarnas vardagsprat. alla säger elaka saker. men herregud, om någon mår dåligt, visa lite empati då. frågan är: hur svårt kan det vara?

puh, nog om det. jag träffade lite vänner i kumla och hade det jätte kul. jag lever mitt liv och jag känner mig fri, det älskar jag!